Deklination zu «dignāns dignantis»

Deklination zu «dignāns dignantis»

Adverbien

Adverb Positiv	dignant‑er
Adverb Komparativ
Adverb Superlativ	dignant‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	dignans	dignans	dignans
Gen. Sg.	dignant‑is	dignant‑is	dignant‑is
Dat. Sg.	dignant‑i	dignant‑i	dignant‑i
Akk. Sg.	dignant‑em	dignant‑em	dignans
Abl. Sg.	dignant‑i	dignant‑i	dignant‑i
Nom. Pl.	dignant‑es	dignant‑es	dignant‑ia
Gen. Pl.	dignant‑ium	dignant‑ium	dignant‑ium
Dat. Pl.	dignant‑ibus	dignant‑ibus	dignant‑ibus
Akk. Pl.	dignant‑es, dignant‑is	dignant‑es, dignant‑is	dignant‑ia
Abl. Pl.	dignant‑ibus	dignant‑ibus	dignant‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	dignant‑issim‑us	dignant‑issim‑a	dignant‑issim‑um
Gen. Sg.	dignant‑issim‑i	dignant‑issim‑ae	dignant‑issim‑i
Dat. Sg.	dignant‑issim‑o	dignant‑issim‑ae	dignant‑issim‑o
Akk. Sg.	dignant‑issim‑um	dignant‑issim‑am	dignant‑issim‑um
Abl. Sg.	dignant‑issim‑o	dignant‑issim‑a	dignant‑issim‑o
Nom. Pl.	dignant‑issim‑i	dignant‑issim‑ae	dignant‑issim‑a
Gen. Pl.	dignant‑issim‑orum	dignant‑issim‑arum	dignant‑issim‑orum
Dat. Pl.	dignant‑issim‑is	dignant‑issim‑is	dignant‑issim‑is
Akk. Pl.	dignant‑issim‑os	dignant‑issim‑as	dignant‑issim‑a
Abl. Pl.	dignant‑issim‑is	dignant‑issim‑is	dignant‑issim‑is