Deklination zu «spurcus a um»

Deklination zu «spurcus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	spurce
Adverb Komparativ	spurcius
Adverb Superlativ	spurcissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	spurc‑us	spurc‑a	spurc‑um
Gen. Sg.	spurc‑i	spurc‑ae	spurc‑i
Dat. Sg.	spurc‑o	spurc‑ae	spurc‑o
Akk. Sg.	spurc‑um	spurc‑am	spurc‑um
Abl. Sg.	spurc‑o	spurc‑a	spurc‑o
Nom. Pl.	spurc‑i	spurc‑ae	spurc‑a
Gen. Pl.	spurc‑orum	spurc‑arum	spurc‑orum
Dat. Pl.	spurc‑is	spurc‑is	spurc‑is
Akk. Pl.	spurc‑os	spurc‑as	spurc‑a
Abl. Pl.	spurc‑is	spurc‑is	spurc‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	spurc‑ior	spurc‑ior	spurc‑ius
Gen. Sg.	spurc‑ior‑is	spurc‑ior‑is	spurc‑ior‑is
Dat. Sg.	spurc‑ior‑i	spurc‑ior‑i	spurc‑ior‑i
Akk. Sg.	spurc‑ior‑em	spurc‑ior‑em	spurc‑ius
Abl. Sg.	spurc‑ior‑e	spurc‑ior‑e	spurc‑ior‑e
Nom. Pl.	spurc‑ior‑es	spurc‑ior‑es	spurc‑ior‑a
Gen. Pl.	spurc‑ior‑um	spurc‑ior‑um	spurc‑ior‑um
Dat. Pl.	spurc‑ior‑ibus	spurc‑ior‑ibus	spurc‑ior‑ibus
Akk. Pl.	spurc‑ior‑es	spurc‑ior‑es	spurc‑ior‑a
Abl. Pl.	spurc‑ior‑ibus	spurc‑ior‑ibus	spurc‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	spurc‑issim‑us	spurc‑issim‑a	spurc‑issim‑um
Gen. Sg.	spurc‑issim‑i	spurc‑issim‑ae	spurc‑issim‑i
Dat. Sg.	spurc‑issim‑o	spurc‑issim‑ae	spurc‑issim‑o
Akk. Sg.	spurc‑issim‑um	spurc‑issim‑am	spurc‑issim‑um
Abl. Sg.	spurc‑issim‑o	spurc‑issim‑a	spurc‑issim‑o
Nom. Pl.	spurc‑issim‑i	spurc‑issim‑ae	spurc‑issim‑a
Gen. Pl.	spurc‑issim‑orum	spurc‑issim‑arum	spurc‑issim‑orum
Dat. Pl.	spurc‑issim‑is	spurc‑issim‑is	spurc‑issim‑is
Akk. Pl.	spurc‑issim‑os	spurc‑issim‑as	spurc‑issim‑a
Abl. Pl.	spurc‑issim‑is	spurc‑issim‑is	spurc‑issim‑is