Konjugation zu «tepēscere, tepēscō, tepuī,-»

	Präs. Ind. Akt.	Präs. Konj. Akt.	Imperf. Ind. Akt.	Imperf. Konj. Akt.	Fut. I Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	tepesc‑o	tepesc‑a‑m	tepesc‑eba‑m	tepesce‑re‑m	tepesc‑a‑m
2. Pers. Sg.	tepesc‑i‑s	tepesc‑a‑s	tepesc‑eba‑s	tepesce‑re‑s	tepesc‑e‑s
3. Pers. Sg.	tepesc‑i‑t	tepesc‑a‑t	tepesc‑eba‑t	tepesce‑re‑t	tepesc‑e‑t
1. Pers. Pl.	tepesc‑i‑mus	tepesc‑a‑mus	tepesc‑eba‑mus	tepesce‑re‑mus	tepesc‑e‑mus
2. Pers. Pl.	tepesc‑i‑tis	tepesc‑a‑tis	tepesc‑eba‑tis	tepesce‑re‑tis	tepesc‑e‑tis
3. Pers. Pl.	tepesc‑u‑nt	tepesc‑a‑nt	tepesc‑eba‑nt	tepesce‑re‑nt	tepesc‑e‑nt

	Perf. Ind. Akt.	Perf. Konj. Akt.	Plusquamperf. Ind. Akt.	Plusquamperf. Konj. Akt.	Fut. II Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	tepu‑i	tepu‑eri‑m	tepu‑era‑m	tepu‑isse‑m	tepu‑ero
2. Pers. Sg.	tepu‑isti	tepu‑eri‑s	tepu‑era‑s	tepu‑isse‑s	tepu‑eris
3. Pers. Sg.	tepu‑it	tepu‑eri‑t	tepu‑era‑t	tepu‑isse‑t	tepu‑erit
1. Pers. Pl.	tepu‑imus	tepu‑eri‑mus	tepu‑era‑mus	tepu‑isse‑mus	tepu‑erimus
2. Pers. Pl.	tepu‑istis	tepu‑eri‑tis	tepu‑era‑tis	tepu‑isse‑tis	tepu‑eritis
3. Pers. Pl.	tepu‑erunt, tepu‑ere	tepu‑eri‑nt	tepu‑era‑nt	tepu‑isse‑nt	tepu‑erint