Deklination zu «dīgnus a um»

Deklination zu «dīgnus a um»

Adverbien

Adverb Positiv
digne
Adverb Komparativ
dignius
Adverb Superlativ
dignissime

Deklination

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
dign‑us
dign‑a
dign‑um
Gen. Sg.
dign‑i
dign‑ae
dign‑i
Dat. Sg.
dign‑o
dign‑ae
dign‑o
Akk. Sg.
dign‑um
dign‑am
dign‑um
Abl. Sg.
dign‑o
dign‑a
dign‑o
Vok. Sg.
dign‑e
Nom. Pl.
dign‑i
dign‑ae
dign‑a
Gen. Pl.
dign‑orum
dign‑arum
dign‑orum
Dat. Pl.
dign‑is
dign‑is
dign‑is
Akk. Pl.
dign‑os
dign‑as
dign‑a
Abl. Pl.
dign‑is
dign‑is
dign‑is

Deklination Komparativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
dign‑ior
dign‑ior
dign‑ius
Gen. Sg.
dign‑ior‑is
dign‑ior‑is
dign‑ior‑is
Dat. Sg.
dign‑ior‑i
dign‑ior‑i
dign‑ior‑i
Akk. Sg.
dign‑ior‑em
dign‑ior‑em
dign‑ius
Abl. Sg.
dign‑ior‑e
dign‑ior‑e
dign‑ior‑e
Nom. Pl.
dign‑ior‑es
dign‑ior‑es
dign‑ior‑a
Gen. Pl.
dign‑ior‑um
dign‑ior‑um
dign‑ior‑um
Dat. Pl.
dign‑ior‑ibus
dign‑ior‑ibus
dign‑ior‑ibus
Akk. Pl.
dign‑ior‑es
dign‑ior‑es
dign‑ior‑a
Abl. Pl.
dign‑ior‑ibus
dign‑ior‑ibus
dign‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
dign‑issim‑us
dign‑issim‑a
dign‑issim‑um, dignissumum
Gen. Sg.
dign‑issim‑i, dignissumi
dign‑issim‑ae
dign‑issim‑i, dignissumi
Dat. Sg.
dign‑issim‑o
dign‑issim‑ae
dign‑issim‑o
Akk. Sg.
dign‑issim‑um, dignissumumst
dign‑issim‑am, dignissumam
dign‑issim‑um, dignissumum
Abl. Sg.
dign‑issim‑o
dign‑issim‑a
dign‑issim‑o
Nom. Pl.
dign‑issim‑i, dignissumi
dign‑issim‑ae
dign‑issim‑a
Gen. Pl.
dign‑issim‑orum
dign‑issim‑arum
dign‑issim‑orum
Dat. Pl.
dign‑issim‑is
dign‑issim‑is
dign‑issim‑is
Akk. Pl.
dign‑issim‑os
dign‑issim‑as
dign‑issim‑a
Abl. Pl.
dign‑issim‑is
dign‑issim‑is
dign‑issim‑is