Deklination zu «prōclīvis prōclīve»

Deklination zu «prōclīvis prōclīve»

Adverbien

Adverb Positiv	proclivi, proclive, procliviter
Adverb Komparativ	proclivius
Adverb Superlativ

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	procliv‑is	procliv‑is	procliv‑e
Gen. Sg.	procliv‑is	procliv‑is	procliv‑is
Dat. Sg.	procliv‑i	procliv‑i	procliv‑i
Akk. Sg.	procliv‑em	procliv‑em	procliv‑e
Abl. Sg.	procliv‑i	procliv‑i	procliv‑i
Nom. Pl.	procliv‑es	procliv‑es	procliv‑ia
Gen. Pl.	procliv‑ium	procliv‑ium	procliv‑ium
Dat. Pl.	procliv‑ibus	procliv‑ibus	procliv‑ibus
Akk. Pl.	procliv‑es	procliv‑es	procliv‑ia
Abl. Pl.	procliv‑ibus	procliv‑ibus	procliv‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	procliv‑ior	procliv‑ior	procliv‑ius
Gen. Sg.	procliv‑ior‑is	procliv‑ior‑is	procliv‑ior‑is
Dat. Sg.	procliv‑ior‑i	procliv‑ior‑i	procliv‑ior‑i
Akk. Sg.	procliv‑ior‑em	procliv‑ior‑em	procliv‑ius
Abl. Sg.	procliv‑ior‑e	procliv‑ior‑e	procliv‑ior‑e
Nom. Pl.	procliv‑ior‑es	procliv‑ior‑es	procliv‑ior‑a
Gen. Pl.	procliv‑ior‑um	procliv‑ior‑um	procliv‑ior‑um
Dat. Pl.	procliv‑ior‑ibus	procliv‑ior‑ibus	procliv‑ior‑ibus
Akk. Pl.	procliv‑ior‑es	procliv‑ior‑es	procliv‑ior‑a
Abl. Pl.	procliv‑ior‑ibus	procliv‑ior‑ibus	procliv‑ior‑ibus