Deklination zu «obstinātus a um»

Deklination zu «obstinātus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	obstinate
Adverb Komparativ	obstinatius
Adverb Superlativ	obstinatissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	obstinat‑us	obstinat‑a	obstinat‑um
Gen. Sg.	obstinat‑i	obstinat‑ae	obstinat‑i
Dat. Sg.	obstinat‑o	obstinat‑ae	obstinat‑o
Akk. Sg.	obstinat‑um	obstinat‑am	obstinat‑um
Abl. Sg.	obstinat‑o	obstinat‑a	obstinat‑o
Nom. Pl.	obstinat‑i	obstinat‑ae	obstinat‑a
Gen. Pl.	obstinat‑orum	obstinat‑arum	obstinat‑orum
Dat. Pl.	obstinat‑is	obstinat‑is	obstinat‑is
Akk. Pl.	obstinat‑os	obstinat‑as	obstinat‑a
Abl. Pl.	obstinat‑is	obstinat‑is	obstinat‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	obstinat‑ior	obstinat‑ior	obstinat‑ius
Gen. Sg.	obstinat‑ior‑is	obstinat‑ior‑is	obstinat‑ior‑is
Dat. Sg.	obstinat‑ior‑i	obstinat‑ior‑i	obstinat‑ior‑i
Akk. Sg.	obstinat‑ior‑em	obstinat‑ior‑em	obstinat‑ius
Abl. Sg.	obstinat‑ior‑e	obstinat‑ior‑e	obstinat‑ior‑e
Nom. Pl.	obstinat‑ior‑es	obstinat‑ior‑es	obstinat‑ior‑a
Gen. Pl.	obstinat‑ior‑um	obstinat‑ior‑um	obstinat‑ior‑um
Dat. Pl.	obstinat‑ior‑ibus	obstinat‑ior‑ibus	obstinat‑ior‑ibus
Akk. Pl.	obstinat‑ior‑es	obstinat‑ior‑es	obstinat‑ior‑a
Abl. Pl.	obstinat‑ior‑ibus	obstinat‑ior‑ibus	obstinat‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	obstinat‑issim‑us	obstinat‑issim‑a	obstinat‑issim‑um
Gen. Sg.	obstinat‑issim‑i	obstinat‑issim‑ae	obstinat‑issim‑i
Dat. Sg.	obstinat‑issim‑o	obstinat‑issim‑ae	obstinat‑issim‑o
Akk. Sg.	obstinat‑issim‑um	obstinat‑issim‑am	obstinat‑issim‑um
Abl. Sg.	obstinat‑issim‑o	obstinat‑issim‑a	obstinat‑issim‑o
Nom. Pl.	obstinat‑issim‑i	obstinat‑issim‑ae	obstinat‑issim‑a
Gen. Pl.	obstinat‑issim‑orum	obstinat‑issim‑arum	obstinat‑issim‑orum
Dat. Pl.	obstinat‑issim‑is	obstinat‑issim‑is	obstinat‑issim‑is
Akk. Pl.	obstinat‑issim‑os	obstinat‑issim‑as	obstinat‑issim‑a
Abl. Pl.	obstinat‑issim‑is	obstinat‑issim‑is	obstinat‑issim‑is