Deklination zu «ōrnātus a um»

Deklination zu «ōrnātus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	ornate
Adverb Komparativ	oranatius
Adverb Superlativ	ornatissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ornat‑us	ornat‑a	ornat‑um
Gen. Sg.	ornat‑i	ornat‑ae	ornat‑i
Dat. Sg.	ornat‑o	ornat‑ae	ornat‑o
Akk. Sg.	ornat‑um	ornat‑am	ornat‑um
Abl. Sg.	ornat‑o	ornat‑a	ornat‑o
Nom. Pl.	ornat‑i	ornat‑ae	ornat‑a
Gen. Pl.	ornat‑orum	ornat‑arum	ornat‑orum
Dat. Pl.	ornat‑is	ornat‑is	ornat‑is
Akk. Pl.	ornat‑os	ornat‑as	ornat‑a
Abl. Pl.	ornat‑is	ornat‑is	ornat‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ornat‑ior	ornat‑ior	ornat‑ius
Gen. Sg.	ornat‑ior‑is	ornat‑ior‑is	ornat‑ior‑is
Dat. Sg.	ornat‑ior‑i	ornat‑ior‑i	ornat‑ior‑i
Akk. Sg.	ornat‑ior‑em	ornat‑ior‑em	ornat‑ius
Abl. Sg.	ornat‑ior‑e	ornat‑ior‑e	ornat‑ior‑e
Nom. Pl.	ornat‑ior‑es	ornat‑ior‑es	ornat‑ior‑a
Gen. Pl.	ornat‑ior‑um	ornat‑ior‑um	ornat‑ior‑um
Dat. Pl.	ornat‑ior‑ibus	ornat‑ior‑ibus	ornat‑ior‑ibus
Akk. Pl.	ornat‑ior‑es	ornat‑ior‑es	ornat‑ior‑a
Abl. Pl.	ornat‑ior‑ibus	ornat‑ior‑ibus	ornat‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ornat‑issim‑us	ornat‑issim‑a	ornat‑issim‑um
Gen. Sg.	ornat‑issim‑i	ornat‑issim‑ae	ornat‑issim‑i
Dat. Sg.	ornat‑issim‑o	ornat‑issim‑ae	ornat‑issim‑o
Akk. Sg.	ornat‑issim‑um	ornat‑issim‑am	ornat‑issim‑um
Abl. Sg.	ornat‑issim‑o	ornat‑issim‑a	ornat‑issim‑o
Nom. Pl.	ornat‑issim‑i	ornat‑issim‑ae	ornat‑issim‑a
Gen. Pl.	ornat‑issim‑orum	ornat‑issim‑arum	ornat‑issim‑orum
Dat. Pl.	ornat‑issim‑is	ornat‑issim‑is	ornat‑issim‑is
Akk. Pl.	ornat‑issim‑os	ornat‑issim‑as	ornat‑issim‑a
Abl. Pl.	ornat‑issim‑is	ornat‑issim‑is	ornat‑issim‑is