Deklination zu «trīstis trīste»

Deklination zu «trīstis trīste»

Adverbien

Adverb Positiv	triste
Adverb Komparativ	trist‑ius
Adverb Superlativ	trist‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	trist‑is	trist‑is	trist‑e
Gen. Sg.	trist‑is	trist‑is	trist‑is
Dat. Sg.	trist‑i	trist‑i	trist‑i
Akk. Sg.	trist‑em	trist‑em	trist‑e
Abl. Sg.	trist‑i	trist‑i	trist‑i
Nom. Pl.	trist‑es	trist‑es	trist‑ia
Gen. Pl.	trist‑ium	trist‑ium	trist‑ium
Dat. Pl.	trist‑ibus	trist‑ibus	trist‑ibus
Akk. Pl.	trist‑es	trist‑es	trist‑ia
Abl. Pl.	trist‑ibus	trist‑ibus	trist‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	trist‑ior	trist‑ior	trist‑ius
Gen. Sg.	trist‑ior‑is	trist‑ior‑is	trist‑ior‑is
Dat. Sg.	trist‑ior‑i	trist‑ior‑i	trist‑ior‑i
Akk. Sg.	trist‑ior‑em	trist‑ior‑em	trist‑ius
Abl. Sg.	trist‑ior‑e	trist‑ior‑e	trist‑ior‑e
Nom. Pl.	trist‑ior‑es	trist‑ior‑es	trist‑ior‑a
Gen. Pl.	trist‑ior‑um	trist‑ior‑um	trist‑ior‑um
Dat. Pl.	trist‑ior‑ibus	trist‑ior‑ibus	trist‑ior‑ibus
Akk. Pl.	trist‑ior‑es	trist‑ior‑es	trist‑ior‑a
Abl. Pl.	trist‑ior‑ibus	trist‑ior‑ibus	trist‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	trist‑issim‑us	trist‑issim‑a	trist‑issim‑um
Gen. Sg.	trist‑issim‑i	trist‑issim‑ae	trist‑issim‑i
Dat. Sg.	trist‑issim‑o	trist‑issim‑ae	trist‑issim‑o
Akk. Sg.	trist‑issim‑um	trist‑issim‑am	trist‑issim‑um
Abl. Sg.	trist‑issim‑o	trist‑issim‑a	trist‑issim‑o
Nom. Pl.	trist‑issim‑i	trist‑issim‑ae	trist‑issim‑a
Gen. Pl.	trist‑issim‑orum	trist‑issim‑arum	trist‑issim‑orum
Dat. Pl.	trist‑issim‑is	trist‑issim‑is	trist‑issim‑is
Akk. Pl.	trist‑issim‑os	trist‑issim‑as	trist‑issim‑a
Abl. Pl.	trist‑issim‑is	trist‑issim‑is	trist‑issim‑is