Deklination zu «cōnfūsus a um»

Deklination zu «cōnfūsus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	confuse, confusim
Adverb Komparativ	confusius
Adverb Superlativ	confus‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	confus‑us	confus‑a	confus‑um
Gen. Sg.	confus‑i	confus‑ae	confus‑i
Dat. Sg.	confus‑o	confus‑ae	confus‑o
Akk. Sg.	confus‑um	confus‑am	confus‑um
Abl. Sg.	confus‑o	confus‑a	confus‑o
Nom. Pl.	confus‑i	confus‑ae	confus‑a
Gen. Pl.	confus‑orum	confus‑arum	confus‑orum
Dat. Pl.	confus‑is	confus‑is	confus‑is
Akk. Pl.	confus‑os	confus‑as	confus‑a
Abl. Pl.	confus‑is	confus‑is	confus‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	confus‑ior	confus‑ior	confus‑ius
Gen. Sg.	confus‑ior‑is	confus‑ior‑is	confus‑ior‑is
Dat. Sg.	confus‑ior‑i	confus‑ior‑i	confus‑ior‑i
Akk. Sg.	confus‑ior‑em	confus‑ior‑em	confus‑ius
Abl. Sg.	confus‑ior‑e	confus‑ior‑e	confus‑ior‑e
Nom. Pl.	confus‑ior‑es	confus‑ior‑es	confus‑ior‑a
Gen. Pl.	confus‑ior‑um	confus‑ior‑um	confus‑ior‑um
Dat. Pl.	confus‑ior‑ibus	confus‑ior‑ibus	confus‑ior‑ibus
Akk. Pl.	confus‑ior‑es	confus‑ior‑es	confus‑ior‑a
Abl. Pl.	confus‑ior‑ibus	confus‑ior‑ibus	confus‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	confus‑issim‑us	confus‑issim‑a	confus‑issim‑um
Gen. Sg.	confus‑issim‑i	confus‑issim‑ae	confus‑issim‑i
Dat. Sg.	confus‑issim‑o	confus‑issim‑ae	confus‑issim‑o
Akk. Sg.	confus‑issim‑um	confus‑issim‑am	confus‑issim‑um
Abl. Sg.	confus‑issim‑o	confus‑issim‑a	confus‑issim‑o
Nom. Pl.	confus‑issim‑i	confus‑issim‑ae	confus‑issim‑a
Gen. Pl.	confus‑issim‑orum	confus‑issim‑arum	confus‑issim‑orum
Dat. Pl.	confus‑issim‑is	confus‑issim‑is	confus‑issim‑is
Akk. Pl.	confus‑issim‑os	confus‑issim‑as	confus‑issim‑a
Abl. Pl.	confus‑issim‑is	confus‑issim‑is	confus‑issim‑is