Deklination zu «fortūnātus a um»

Deklination zu «fortūnātus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	fortunate
Adverb Komparativ	fortunat‑ius
Adverb Superlativ	fortunat‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	fortunat‑us	fortunat‑a	fortunat‑um
Gen. Sg.	fortunat‑i	fortunat‑ae	fortunat‑i
Dat. Sg.	fortunat‑o	fortunat‑ae	fortunat‑o
Akk. Sg.	fortunat‑um	fortunat‑am	fortunat‑um
Abl. Sg.	fortunat‑o	fortunat‑a	fortunat‑o
Vok. Sg.	fortunat‑e
Nom. Pl.	fortunat‑i	fortunat‑ae	fortunat‑a
Gen. Pl.	fortunat‑orum	fortunat‑arum	fortunat‑orum
Dat. Pl.	fortunat‑is	fortunat‑is	fortunat‑is
Akk. Pl.	fortunat‑os	fortunat‑as	fortunat‑a
Abl. Pl.	fortunat‑is	fortunat‑is	fortunat‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	fortunat‑ior	fortunat‑ior	fortunat‑ius
Gen. Sg.	fortunat‑ior‑is	fortunat‑ior‑is	fortunat‑ior‑is
Dat. Sg.	fortunat‑ior‑i	fortunat‑ior‑i	fortunat‑ior‑i
Akk. Sg.	fortunat‑ior‑em	fortunat‑ior‑em	fortunat‑ius
Abl. Sg.	fortunat‑ior‑e	fortunat‑ior‑e	fortunat‑ior‑e
Nom. Pl.	fortunat‑ior‑es	fortunat‑ior‑es	fortunat‑ior‑a
Gen. Pl.	fortunat‑ior‑um	fortunat‑ior‑um	fortunat‑ior‑um
Dat. Pl.	fortunat‑ior‑ibus	fortunat‑ior‑ibus	fortunat‑ior‑ibus
Akk. Pl.	fortunat‑ior‑es	fortunat‑ior‑es	fortunat‑ior‑a
Abl. Pl.	fortunat‑ior‑ibus	fortunat‑ior‑ibus	fortunat‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	fortunat‑issim‑us	fortunat‑issim‑a	fortunat‑issim‑um
Gen. Sg.	fortunat‑issim‑i	fortunat‑issim‑ae	fortunat‑issim‑i
Dat. Sg.	fortunat‑issim‑o	fortunat‑issim‑ae	fortunat‑issim‑o
Akk. Sg.	fortunat‑issim‑um	fortunat‑issim‑am	fortunat‑issim‑um
Abl. Sg.	fortunat‑issim‑o	fortunat‑issim‑a	fortunat‑issim‑o
Nom. Pl.	fortunat‑issim‑i	fortunat‑issim‑ae	fortunat‑issim‑a
Gen. Pl.	fortunat‑issim‑orum	fortunat‑issim‑arum	fortunat‑issim‑orum
Dat. Pl.	fortunat‑issim‑is	fortunat‑issim‑is	fortunat‑issim‑is
Akk. Pl.	fortunat‑issim‑os	fortunat‑issim‑as	fortunat‑issim‑a
Abl. Pl.	fortunat‑issim‑is	fortunat‑issim‑is	fortunat‑issim‑is