Deklination zu «dēstinātus a um»

Deklination zu «dēstinātus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	destinate
Adverb Komparativ
Adverb Superlativ

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	destinat‑us	destinat‑a	destinat‑um
Gen. Sg.	destinat‑i	destinat‑ae	destinat‑i
Dat. Sg.	destinat‑o	destinat‑ae	destinat‑o
Akk. Sg.	destinat‑um	destinat‑am	destinat‑um
Abl. Sg.	destinat‑o	destinat‑a	destinat‑o
Nom. Pl.	destinat‑i	destinat‑ae	destinat‑a
Gen. Pl.	destinat‑orum	destinat‑arum	destinat‑orum
Dat. Pl.	destinat‑is	destinat‑is	destinat‑is
Akk. Pl.	destinat‑os	destinat‑as	destinat‑a
Abl. Pl.	destinat‑is	destinat‑is	destinat‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	destinat‑ior	destinat‑ior	destinat‑ius
Gen. Sg.	destinat‑ior‑is	destinat‑ior‑is	destinat‑ior‑is
Dat. Sg.	destinat‑ior‑i	destinat‑ior‑i	destinat‑ior‑i
Akk. Sg.	destinat‑ior‑em	destinat‑ior‑em	destinat‑ius
Abl. Sg.	destinat‑ior‑e	destinat‑ior‑e	destinat‑ior‑e
Nom. Pl.	destinat‑ior‑es	destinat‑ior‑es	destinat‑ior‑a
Gen. Pl.	destinat‑ior‑um	destinat‑ior‑um	destinat‑ior‑um
Dat. Pl.	destinat‑ior‑ibus	destinat‑ior‑ibus	destinat‑ior‑ibus
Akk. Pl.	destinat‑ior‑es	destinat‑ior‑es	destinat‑ior‑a
Abl. Pl.	destinat‑ior‑ibus	destinat‑ior‑ibus	destinat‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	destinat‑issim‑us	destinat‑issim‑a	destinat‑issim‑um
Gen. Sg.	destinat‑issim‑i	destinat‑issim‑ae	destinat‑issim‑i
Dat. Sg.	destinat‑issim‑o	destinat‑issim‑ae	destinat‑issim‑o
Akk. Sg.	destinat‑issim‑um	destinat‑issim‑am	destinat‑issim‑um
Abl. Sg.	destinat‑issim‑o	destinat‑issim‑a	destinat‑issim‑o
Nom. Pl.	destinat‑issim‑i	destinat‑issim‑ae	destinat‑issim‑a
Gen. Pl.	destinat‑issim‑orum	destinat‑issim‑arum	destinat‑issim‑orum
Dat. Pl.	destinat‑issim‑is	destinat‑issim‑is	destinat‑issim‑is
Akk. Pl.	destinat‑issim‑os	destinat‑issim‑as	destinat‑issim‑a
Abl. Pl.	destinat‑issim‑is	destinat‑issim‑is	destinat‑issim‑is