Deklination zu «īnsolēns īnsolentis»

Deklination zu «īnsolēns īnsolentis»

Adverbien

Adverb Positiv
insolenter
Adverb Komparativ
insolentius
Adverb Superlativ
insolentissime

Deklination

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
insolens
insolens
insolens
Gen. Sg.
insolent‑is
insolent‑is
insolent‑is
Dat. Sg.
insolent‑i
insolent‑i
insolent‑i
Akk. Sg.
insolent‑em
insolent‑em
insolens
Abl. Sg.
insolent‑i
insolent‑i
insolent‑i
Nom. Pl.
insolent‑es
insolent‑es
insolent‑ia
Gen. Pl.
insolent‑ium
insolent‑ium
insolent‑ium
Dat. Pl.
insolent‑ibus
insolent‑ibus
insolent‑ibus
Akk. Pl.
insolent‑es, insolent‑is
insolent‑es, insolent‑is
insolent‑ia
Abl. Pl.
insolent‑ibus
insolent‑ibus
insolent‑ibus

Deklination Komparativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
insolent‑ior
insolent‑ior
insolent‑ius
Gen. Sg.
insolent‑ior‑is
insolent‑ior‑is
insolent‑ior‑is
Dat. Sg.
insolent‑ior‑i
insolent‑ior‑i
insolent‑ior‑i
Akk. Sg.
insolent‑ior‑em
insolent‑ior‑em
insolent‑ius
Abl. Sg.
insolent‑ior‑e
insolent‑ior‑e
insolent‑ior‑e
Nom. Pl.
insolent‑ior‑es
insolent‑ior‑es
insolent‑ior‑a
Gen. Pl.
insolent‑ior‑um
insolent‑ior‑um
insolent‑ior‑um
Dat. Pl.
insolent‑ior‑ibus
insolent‑ior‑ibus
insolent‑ior‑ibus
Akk. Pl.
insolent‑ior‑es
insolent‑ior‑es
insolent‑ior‑a
Abl. Pl.
insolent‑ior‑ibus
insolent‑ior‑ibus
insolent‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
insolent‑issim‑us
insolent‑issim‑a
insolent‑issim‑um
Gen. Sg.
insolent‑issim‑i
insolent‑issim‑ae
insolent‑issim‑i
Dat. Sg.
insolent‑issim‑o
insolent‑issim‑ae
insolent‑issim‑o
Akk. Sg.
insolent‑issim‑um
insolent‑issim‑am
insolent‑issim‑um
Abl. Sg.
insolent‑issim‑o
insolent‑issim‑a
insolent‑issim‑o
Nom. Pl.
insolent‑issim‑i
insolent‑issim‑ae
insolent‑issim‑a
Gen. Pl.
insolent‑issim‑orum
insolent‑issim‑arum
insolent‑issim‑orum
Dat. Pl.
insolent‑issim‑is
insolent‑issim‑is
insolent‑issim‑is
Akk. Pl.
insolent‑issim‑os
insolent‑issim‑as
insolent‑issim‑a
Abl. Pl.
insolent‑issim‑is
insolent‑issim‑is
insolent‑issim‑is