Deklination zu «īnsolēns īnsolentis»

Deklination zu «īnsolēns īnsolentis»

Adverbien

Adverb Positiv	insolenter
Adverb Komparativ	insolentius
Adverb Superlativ	insolentissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	insolens	insolens	insolens
Gen. Sg.	insolent‑is	insolent‑is	insolent‑is
Dat. Sg.	insolent‑i	insolent‑i	insolent‑i
Akk. Sg.	insolent‑em	insolent‑em	insolens
Abl. Sg.	insolent‑i	insolent‑i	insolent‑i
Nom. Pl.	insolent‑es	insolent‑es	insolent‑ia
Gen. Pl.	insolent‑ium	insolent‑ium	insolent‑ium
Dat. Pl.	insolent‑ibus	insolent‑ibus	insolent‑ibus
Akk. Pl.	insolent‑es, insolent‑is	insolent‑es, insolent‑is	insolent‑ia
Abl. Pl.	insolent‑ibus	insolent‑ibus	insolent‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	insolent‑ior	insolent‑ior	insolent‑ius
Gen. Sg.	insolent‑ior‑is	insolent‑ior‑is	insolent‑ior‑is
Dat. Sg.	insolent‑ior‑i	insolent‑ior‑i	insolent‑ior‑i
Akk. Sg.	insolent‑ior‑em	insolent‑ior‑em	insolent‑ius
Abl. Sg.	insolent‑ior‑e	insolent‑ior‑e	insolent‑ior‑e
Nom. Pl.	insolent‑ior‑es	insolent‑ior‑es	insolent‑ior‑a
Gen. Pl.	insolent‑ior‑um	insolent‑ior‑um	insolent‑ior‑um
Dat. Pl.	insolent‑ior‑ibus	insolent‑ior‑ibus	insolent‑ior‑ibus
Akk. Pl.	insolent‑ior‑es	insolent‑ior‑es	insolent‑ior‑a
Abl. Pl.	insolent‑ior‑ibus	insolent‑ior‑ibus	insolent‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	insolent‑issim‑us	insolent‑issim‑a	insolent‑issim‑um
Gen. Sg.	insolent‑issim‑i	insolent‑issim‑ae	insolent‑issim‑i
Dat. Sg.	insolent‑issim‑o	insolent‑issim‑ae	insolent‑issim‑o
Akk. Sg.	insolent‑issim‑um	insolent‑issim‑am	insolent‑issim‑um
Abl. Sg.	insolent‑issim‑o	insolent‑issim‑a	insolent‑issim‑o
Nom. Pl.	insolent‑issim‑i	insolent‑issim‑ae	insolent‑issim‑a
Gen. Pl.	insolent‑issim‑orum	insolent‑issim‑arum	insolent‑issim‑orum
Dat. Pl.	insolent‑issim‑is	insolent‑issim‑is	insolent‑issim‑is
Akk. Pl.	insolent‑issim‑os	insolent‑issim‑as	insolent‑issim‑a
Abl. Pl.	insolent‑issim‑is	insolent‑issim‑is	insolent‑issim‑is