Konjugation zu «perspectāre, perspectō, perspectāvī,-»

	Präs. Ind. Akt.	Präs. Konj. Akt.	Imperf. Ind. Akt.	Imperf. Konj. Akt.	Fut. I Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	perspect‑o	perspect‑e‑m	perspecta‑ba‑m	perspecta‑re‑m	perspecta‑b‑o
2. Pers. Sg.	perspecta‑s	perspect‑e‑s	perspecta‑ba‑s	perspecta‑re‑s	perspecta‑bi‑s
3. Pers. Sg.	perspecta‑t	perspect‑e‑t	perspecta‑ba‑t	perspecta‑re‑t	perspecta‑bi‑t
1. Pers. Pl.	perspecta‑mus	perspect‑e‑mus	perspecta‑ba‑mus	perspecta‑re‑mus	perspecta‑bi‑mus
2. Pers. Pl.	perspecta‑tis	perspect‑e‑tis	perspecta‑ba‑tis	perspecta‑re‑tis	perspecta‑bi‑tis
3. Pers. Pl.	perspecta‑nt	perspect‑e‑nt	perspecta‑ba‑nt	perspecta‑re‑nt	perspecta‑bu‑nt

	Perf. Ind. Akt.	Perf. Konj. Akt.	Plusquamperf. Ind. Akt.	Plusquamperf. Konj. Akt.	Fut. II Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	perspectav‑i	perspectav‑eri‑m	perspectav‑era‑m	perspectav‑isse‑m	perspectav‑ero
2. Pers. Sg.	perspectav‑isti	perspectav‑eri‑s	perspectav‑era‑s	perspectav‑isse‑s	perspectav‑eris
3. Pers. Sg.	perspectav‑it	perspectav‑eri‑t	perspectav‑era‑t	perspectav‑isse‑t	perspectav‑erit
1. Pers. Pl.	perspectav‑imus	perspectav‑eri‑mus	perspectav‑era‑mus	perspectav‑isse‑mus	perspectav‑erimus
2. Pers. Pl.	perspectav‑istis	perspectav‑eri‑tis	perspectav‑era‑tis	perspectav‑isse‑tis	perspectav‑eritis
3. Pers. Pl.	perspectav‑erunt, perspectav‑ere	perspectav‑eri‑nt	perspectav‑era‑nt	perspectav‑isse‑nt	perspectav‑erint

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	perspectans	perspectans	perspectans
Gen. Sg.	perspectant‑is	perspectant‑is	perspectant‑is
Dat. Sg.	perspectant‑i	perspectant‑i	perspectant‑i
Akk. Sg.	perspectant‑em	perspectant‑em	perspectans
Abl. Sg.	perspectant‑e	perspectant‑e	perspectant‑e
Nom. Pl.	perspectant‑es	perspectant‑es	perspectant‑ia
Gen. Pl.	perspectant‑ium	perspectant‑ium	perspectant‑ium
Dat. Pl.	perspectant‑ibus	perspectant‑ibus	perspectant‑ibus
Akk. Pl.	perspectant‑es, perspectant‑is	perspectant‑es, perspectant‑is	perspectant‑ia
Abl. Pl.	perspectant‑ibus	perspectant‑ibus	perspectant‑ibus