Konjugation zu «sessitāre, sessitō, sessitāvī,-»

	Präs. Ind. Akt.	Präs. Konj. Akt.	Imperf. Ind. Akt.	Imperf. Konj. Akt.	Fut. I Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	sessit‑o	sessit‑e‑m	sessita‑ba‑m	sessita‑re‑m	sessita‑b‑o
2. Pers. Sg.	sessita‑s	sessit‑e‑s	sessita‑ba‑s	sessita‑re‑s	sessita‑bi‑s
3. Pers. Sg.	sessita‑t	sessit‑e‑t	sessita‑ba‑t	sessita‑re‑t	sessita‑bi‑t
1. Pers. Pl.	sessita‑mus	sessit‑e‑mus	sessita‑ba‑mus	sessita‑re‑mus	sessita‑bi‑mus
2. Pers. Pl.	sessita‑tis	sessit‑e‑tis	sessita‑ba‑tis	sessita‑re‑tis	sessita‑bi‑tis
3. Pers. Pl.	sessita‑nt	sessit‑e‑nt	sessita‑ba‑nt	sessita‑re‑nt	sessita‑bu‑nt

	Perf. Ind. Akt.	Perf. Konj. Akt.	Plusquamperf. Ind. Akt.	Plusquamperf. Konj. Akt.	Fut. II Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	sessitav‑i	sessitav‑eri‑m	sessitav‑era‑m	sessitav‑isse‑m	sessitav‑ero
2. Pers. Sg.	sessitav‑isti	sessitav‑eri‑s	sessitav‑era‑s	sessitav‑isse‑s	sessitav‑eris
3. Pers. Sg.	sessitav‑it	sessitav‑eri‑t	sessitav‑era‑t	sessitav‑isse‑t	sessitav‑erit
1. Pers. Pl.	sessitav‑imus	sessitav‑eri‑mus	sessitav‑era‑mus	sessitav‑isse‑mus	sessitav‑erimus
2. Pers. Pl.	sessitav‑istis	sessitav‑eri‑tis	sessitav‑era‑tis	sessitav‑isse‑tis	sessitav‑eritis
3. Pers. Pl.	sessitav‑erunt, sessitav‑ere	sessitav‑eri‑nt	sessitav‑era‑nt	sessitav‑isse‑nt	sessitav‑erint