Deklination zu «īnfidēlis īnfidēle»

Deklination zu «īnfidēlis īnfidēle»

Adverbien

Adverb Positiv	infideliter
Adverb Komparativ	infidel‑ius
Adverb Superlativ	infidel‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	infidel‑is	infidel‑is	infidel‑e
Gen. Sg.	infidel‑is	infidel‑is	infidel‑is
Dat. Sg.	infidel‑i	infidel‑i	infidel‑i
Akk. Sg.	infidel‑em	infidel‑em	infidel‑e
Abl. Sg.	infidel‑i	infidel‑i	infidel‑i
Nom. Pl.	infidel‑es	infidel‑es	infidel‑ia
Gen. Pl.	infidel‑ium	infidel‑ium	infidel‑ium
Dat. Pl.	infidel‑ibus	infidel‑ibus	infidel‑ibus
Akk. Pl.	infidel‑es	infidel‑es	infidel‑ia
Abl. Pl.	infidel‑ibus	infidel‑ibus	infidel‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	infidel‑ior	infidel‑ior	infidel‑ius
Gen. Sg.	infidel‑ior‑is	infidel‑ior‑is	infidel‑ior‑is
Dat. Sg.	infidel‑ior‑i	infidel‑ior‑i	infidel‑ior‑i
Akk. Sg.	infidel‑ior‑em	infidel‑ior‑em	infidel‑ius
Abl. Sg.	infidel‑ior‑e	infidel‑ior‑e	infidel‑ior‑e
Nom. Pl.	infidel‑ior‑es	infidel‑ior‑es	infidel‑ior‑a
Gen. Pl.	infidel‑ior‑um	infidel‑ior‑um	infidel‑ior‑um
Dat. Pl.	infidel‑ior‑ibus	infidel‑ior‑ibus	infidel‑ior‑ibus
Akk. Pl.	infidel‑ior‑es	infidel‑ior‑es	infidel‑ior‑a
Abl. Pl.	infidel‑ior‑ibus	infidel‑ior‑ibus	infidel‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	infidel‑issim‑us	infidel‑issim‑a	infidel‑issim‑um
Gen. Sg.	infidel‑issim‑i	infidel‑issim‑ae	infidel‑issim‑i
Dat. Sg.	infidel‑issim‑o	infidel‑issim‑ae	infidel‑issim‑o
Akk. Sg.	infidel‑issim‑um	infidel‑issim‑am	infidel‑issim‑um
Abl. Sg.	infidel‑issim‑o	infidel‑issim‑a	infidel‑issim‑o
Nom. Pl.	infidel‑issim‑i	infidel‑issim‑ae	infidel‑issim‑a
Gen. Pl.	infidel‑issim‑orum	infidel‑issim‑arum	infidel‑issim‑orum
Dat. Pl.	infidel‑issim‑is	infidel‑issim‑is	infidel‑issim‑is
Akk. Pl.	infidel‑issim‑os	infidel‑issim‑as	infidel‑issim‑a
Abl. Pl.	infidel‑issim‑is	infidel‑issim‑is	infidel‑issim‑is