Deklination zu «amoenus a um»

Deklination zu «amoenus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	amoene
Adverb Komparativ	amoenius
Adverb Superlativ	amoenissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	amoen‑us	amoen‑a, amena	amoen‑um
Gen. Sg.	amoen‑i	amoen‑ae	amoen‑i
Dat. Sg.	amoen‑o	amoen‑ae	amoen‑o
Akk. Sg.	amoen‑um	amoen‑am	amoen‑um
Abl. Sg.	amoen‑o	amoen‑a, amena	amoen‑o
Nom. Pl.	amoen‑i	amoen‑ae	amoen‑a, amena
Gen. Pl.	amoen‑orum	amoen‑arum	amoen‑orum
Dat. Pl.	amoen‑is	amoen‑is	amoen‑is
Akk. Pl.	amoen‑os	amoen‑as	amoen‑a, amena
Abl. Pl.	amoen‑is	amoen‑is	amoen‑is
Vok. Pl.	amoenissimi, amoenissumi

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	amoen‑ior	amoen‑ior	amoen‑ius
Gen. Sg.	amoen‑ior‑is	amoen‑ior‑is	amoen‑ior‑is
Dat. Sg.	amoen‑ior‑i	amoen‑ior‑i	amoen‑ior‑i
Akk. Sg.	amoen‑ior‑em	amoen‑ior‑em	amoen‑ius
Abl. Sg.	amoen‑ior‑e	amoen‑ior‑e	amoen‑ior‑e
Nom. Pl.	amoen‑ior‑es	amoen‑ior‑es	amoen‑ior‑a
Gen. Pl.	amoen‑ior‑um	amoen‑ior‑um	amoen‑ior‑um
Dat. Pl.	amoen‑ior‑ibus	amoen‑ior‑ibus	amoen‑ior‑ibus
Akk. Pl.	amoen‑ior‑es	amoen‑ior‑es	amoen‑ior‑a
Abl. Pl.	amoen‑ior‑ibus	amoen‑ior‑ibus	amoen‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	amoen‑issim‑us	amoen‑issim‑a	amoen‑issim‑um
Gen. Sg.	amoen‑issim‑i	amoen‑issim‑ae	amoen‑issim‑i
Dat. Sg.	amoen‑issim‑o	amoen‑issim‑ae	amoen‑issim‑o
Akk. Sg.	amoen‑issim‑um	amoen‑issim‑am	amoen‑issim‑um
Abl. Sg.	amoen‑issim‑o	amoen‑issim‑a	amoen‑issim‑o
Nom. Pl.	amoen‑issim‑i	amoen‑issim‑ae	amoen‑issim‑a
Gen. Pl.	amoen‑issim‑orum	amoen‑issim‑arum	amoen‑issim‑orum
Dat. Pl.	amoen‑issim‑is	amoen‑issim‑is	amoen‑issim‑is
Akk. Pl.	amoen‑issim‑os	amoen‑issim‑as	amoen‑issim‑a
Abl. Pl.	amoen‑issim‑is	amoen‑issim‑is	amoen‑issim‑is