Deklination zu «vetus veteris»

Deklination zu «vetus veteris»

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	vetus	vetus	vetus
Gen. Sg.	veter‑is	veter‑is	veter‑is
Dat. Sg.	veter‑i	veter‑i	veter‑i
Akk. Sg.	veter‑em	veter‑em	vetus
Abl. Sg.	veter‑e, veteri	veter‑e, veteri	veter‑e, veteri
Nom. Pl.	veter‑es	veter‑es	veter‑a
Gen. Pl.	veter‑um	veter‑um	veter‑um
Dat. Pl.	veter‑ibus	veter‑ibus	veter‑ibus
Akk. Pl.	veter‑es, veter‑is	veter‑es, veter‑is	veter‑a
Abl. Pl.	veter‑ibus	veter‑ibus	veter‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	vetustior, veterior	vetustior	vetustius
Gen. Sg.	vetustior‑is	vetustior‑is	vetustior‑is
Dat. Sg.	vetustior‑i	vetustior‑i	vetustior‑i
Akk. Sg.	vetustior‑em	vetustior‑em	vetustius
Abl. Sg.	vetustior‑e	vetustior‑e	vetustior‑e
Nom. Pl.	vetustior‑es	vetustior‑es	vetustior‑a
Gen. Pl.	vetustior‑um	vetustior‑um	vetustior‑um
Dat. Pl.	vetustior‑ibus	vetustior‑ibus	vetustior‑ibus
Akk. Pl.	vetustior‑es	vetustior‑es	vetustior‑a
Abl. Pl.	vetustior‑ibus	vetustior‑ibus	vetustior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	veterrim‑us	veterrim‑a	veterrim‑um
Gen. Sg.	veterrim‑i	veterrim‑ae	veterrim‑i
Dat. Sg.	veterrim‑o	veterrim‑ae	veterrim‑o
Akk. Sg.	veterrim‑um	veterrim‑am	veterrim‑um
Abl. Sg.	veterrim‑o	veterrim‑a	veterrim‑o
Nom. Pl.	veterrim‑i	veterrim‑ae	veterrim‑a
Gen. Pl.	veterrim‑orum	veterrim‑arum	veterrim‑orum
Dat. Pl.	veterrim‑is	veterrim‑is	veterrim‑is
Akk. Pl.	veterrim‑os, veterrumos	veterrim‑as	veterrim‑a
Abl. Pl.	veterrim‑is	veterrim‑is	veterrim‑is